Andens rörelse
21 februari – 12 mars
Woo-Bock Lee gör collage och bygger bilder av boksidor från
200 år gamla koreanska skolböcker med bark från mullbärsträdet. Materialet är väsentligt, det går inte med vilket papper som helst, och hon besöker Korea årligen för att hämta kraft och det koreanska pappret han-ji. Hon transformerar dessa blad med dess både skrivna och oskrivna historia till nya berättelser – varje fiber får genom henne nytt liv i den svenska samtiden och hon blir en sorts länk mellan kulturerna i öst och väst och mellan då och nu.
200 år gamla koreanska skolböcker med bark från mullbärsträdet. Materialet är väsentligt, det går inte med vilket papper som helst, och hon besöker Korea årligen för att hämta kraft och det koreanska pappret han-ji. Hon transformerar dessa blad med dess både skrivna och oskrivna historia till nya berättelser – varje fiber får genom henne nytt liv i den svenska samtiden och hon blir en sorts länk mellan kulturerna i öst och väst och mellan då och nu.
Hon bygger reliefer och fristående objekt av ståltrådsnät, på vilka hon limmar sina boksidor med kinesiska skrivtecken i flera lager. Resultatet blir en symbios av måleri, skulptur och konsthantverk. Hon klipper även boksidorna i remsor och tvinnar till trådar, vilka hon sedan trär i ståltrådsnätet. Detta härrör från en gammal koreansk teknik, chiseung. Hon skapar med lätthet, men under tidskrävande former, det som främst vill förmedla till betraktaren: harmoni.
Motivkretsarna är oftast abstrakta och med strikt geometriska former, vilka ger ett närmaste grafiskt uttryck och är sparsmakat dekorativa. Den dämpade färgskalan gör att materialet framträder effektfullt och blir till det centrala.
Motivkretsarna är oftast abstrakta och med strikt geometriska former, vilka ger ett närmaste grafiskt uttryck och är sparsmakat dekorativa. Den dämpade färgskalan gör att materialet framträder effektfullt och blir till det centrala.
Hon beskriver sin skapandeprocess med att hon alltid bara använder fingrarna och trycker med värme under tiden som hon ber. Hon överför därigenom energin från sig själv till verket i en närmast meditativ process. Detta förhållningssätt minner om ”giyun shengdong” inom kinesisk konst, vilket sedan 400-talet varit en av de vägledande principerna och som konsthistorikern och Kinakännaren Osvald Sirén tolkade som ”andens rörelse genom tingens rytm”.
Hon känner sig som en förmedlare mellan de sedan tusentals år åtskilda bildtraditionerna i hennes gamla respektive nya hemland. Själv kan jag inte undgå att slås av hur hennes ungdoms måleri i Korea andas västerländsk modernism, medan hennes skapande i Sverige så påtagligt är färgat av den koreanska traditionen. Kanske är detta något oundvikligt för oss människor, att ens bagage förstärks med avstånd i både rum och tid. Hon är genom sitt skapande i sin nutida kontext en nyskapande länk till sitt gamla lands kultur och historia.
Woo-Bock Lee har bott och verkat i Sverige under 42 år och har ett stort antal utställningar bakom sig i hela landet och även internationellt.
Woo-Bock Lee har bott och verkat i Sverige under 42 år och har ett stort antal utställningar bakom sig i hela landet och även internationellt.
Catharina Bauer